Måndagen den 12e November 2012

Hej!

En stund sen sist visst? Har verkligen kännt för att blogga de senaste dagarna, jag har så mycket jag vill berätta & dela med mej här, men jag hinner helt enkelt inte. Mitt liv har gått från ''att inte ha nåt att göra'' till ''att måsta prioritera vad jag ska hinna med, vem jag ska hinna träffa och vad eller vem jag måste säga nej till'' på typ en månad. Känner att jag verkligen håller på att få sån jäkla stress. Kan inte sova, hinner inte äta ordentligt, hinner inte träna, slarvar med alla skolgrejer plus att min mage reagerar väldigt starkt på stress. Ligger hemma idag för att jag hade sån jävla magvärk hela natten, har inte sovit nåt plus att jag har hundra saker att göra idag och ett tent att skriva ikväll. 

Vid sidan om den här stressen jag tydligen är inne i nu händer det massor bra saker i mitt liv. Hänger och festar med vännerna, syrran har varit hemma och har världens finaste pojkvän. Måste bara finna ett sätt som ger tid till alla de här fina människorna. 

Det som jag tänker på idag är 

• Få klart mitt arbete i hälsokunsap
• Läsa på hygienpasset som jag ska tenta ikväll
• Bli frisk från den här magvärken
• Kunna gå på hygienpasstentet 
• Hinna öva in danskoreografierna till julfesten
• Bli av med den här ''jag måste hinna med'' tanken

Måste verkligen börja lägga upp scheman för mitt liv, när, vad, hur, var jag ska göra allt. Här och NU ska jag iaf svara på alla fina kommentarer! Hoppas ni har en bra dag!

Om du letar efter nån som säger mitt på ljusa dan, ja e lycklig med dej

Kom just hem från dansträningarna. Har hela dagen kännt mej helt som en annan person. Vet inte om bloggen är den bästa platsen att skriva sånt här. Anyway så har jag kännt mej så himla ''långt borta'' från jorden. Tankspridd som bara den och har inte kunnat fokusera på nånting. Drömmde bort mej helt och hållet på psykologi timmen, vaknade av att min telefon strittar på golvet och madde ba stirra på mej ''vafan?''. Har ingen aning vad jag ska göra? Är liksom inte trött, det är nåt helt annat, har aldrig kännt såhär förrut, Dunno..

Skriver av mej - Falska människor

Det här är ett inlägg jag länge funderat på och velat skriva, men det har helt enkelt inte blivit av. Ett till inlägg till kategorien '' skriver av mej''. Vem vet kanske jag blir bättre på den här kategorin och lägger upp ett inlägg i veckan?

Anyways så vill jag nu berätta vad jag tycker om den ''här typen av människor''. Först, alla personer har olika sidor, med en del människor är man en person och med andra en annan. Med dina bästa vänner och familj är man kanske mest sej själv men när man hänger med personer som man inte känner så bra så drar man ju lätt på sej en ''mask'' och förvandlas plötsligt till en annan person.

När sedan ditt riktiga ''jag'' börjar skilja sej alldeles för mycket från den här masken som vi alla har, uppstår det två olika sidor av ditt jag. Du får två olika ansikten. Det här märker man väldigt lätt på människor, de första som märker det är nog vännerna. En dag är man kanske gamla vanliga ''jag'' men nästa dag är man igen en helt annorlunda person, kanske bitchen, lögnaren, bedragaren, charmaren eller helt någon annan.

Den person som är världens finaste kan ibland visa sej vara den fräckaste. Den person som man litat på kan visa sej vara den man aldrig mer vågar berätta nånting åt. But that's life. Det finns människor som tycker att sitt gamla jag helt enkelt är för ointressant och måste ändra sej helt och hållet. Belive me that's more harm than advantage.

Själv har jag lite erfarenhet av det här. Jag har litat på människor som visat sej vara värsta lögnarna. Personerna har haft fler ansikten än jag vetat om. Men har faktiskt inte stött på det på länge, vilket jag är så jäkla glad över. Jag har just nu de underbaraste vännerna som jag litar på helhjärtat, de skulle aldrig bedra mej. Hur vet jag det? Det är något man känner inom sej, man vet vem som är sann och vem som är falsk.

Jag förstår inte bara varför det finns människor som orkar slösa tid på att fundera för mycket på hur de ska vara och bete sig, det finns inom oss alla, man måste bara hitta det.

Det finns absolut inget syfte med det här inlägget, jag syftar inte på någon viss person när jag skriver. Men jag och ni vet att vi alla stött på någon falsk människa någon gång, och det känns bara bra att få skriva om något lite djupare ibland.

Vi alla är värda så otroligt mycket mer än besvikelser från människor som vi gillar. There's nothing wrong with who you are, be true to who you are!

Skriver av mej

Har faktiskt inte skrivit så mycket om det här ännu. Har inte talat om det för någon heller. Men känner att jag måste få berätta nu. 

Om fyra dagar flyttar min syster hemifrån, hon flyttar 300 kilometer ifrån mej, 300 km. När jag fick veta att hon och hennes pojkvän skulle flytta blev jag mest glad. Glad för att hon fått en studieplats hon verkligen brinner för, glad för att hon får börja ett nytt liv och jävligt glad för att jag ska få hennes rum som är typ fyra gånger större än mitt nuvarande rum. 

Det är först under de senaste dagarna jag faktiskt tänkt på att hon verkligen flyttar bort nu. Nu vill jag faktiskt inte det. Jag vill inte att hon far, jag vill inte bli ensam kvar. Jag ser verkligen inte fram emot ensamma, mörka kvällar hemma som jag bara tänker ligga under täcket och tänka på vad jag och hon kunde ha gjort då. 

För jag älskar verkligen de kvällar som mamma och pappa varit borta och det bara varit jag och syrran. Vi har ätit, skrattat, pratat, sett på film och stridit. Jag har njutit varje sekund av de kvällarna. Kan inte ens tänka tanken att det verkligen är slut nu.

Visst har vi stridit. Jäkligt mycket faktiskt. Men det gör ju alla syskon och det är faktiskt en av alla grejjer jag kommer att sakna. Jag kommer sakna henne så jävlit mycket. Allt med henne är så bra, hon är den finaste och snällaste systern som finns. Skulle aldrig vilja byta ut henne mot nånting. Hon är en person som jag har full respekt för, en person som jag uppskattar till fullo och som jag älskar mest.

Visst kommer jag att träffa henne ännu, det är klart. Men absolut inte lika mycket och ofta. Varje gång vi ses är vi bland andra människor. Men känns endå så otroligt bra att veta att hon finns här för mej.

Jag skriver det här nu med tårar i ögonen för jag kan inte förstå hur mycket jag kommer att sakna henne. Jag har sett henne varje dag i hela mitt liv. Och nu plötsligt lär det bli en gång på två/tre månader. Jag kommer sakna henne så otroligt mycket...

♥

Thailand i vintras

Thailand i vintras.

Skolavslutningen 2007!

Kreta 2009

Mallorca 2009

Dinner with my best friend.