Hela min ungdomstid, under alla mina värsta tonår, dag som natt, vinter som sommar har jag följt med serien desperate housewives. Jag har sett ALLA säsonger sex gånger (utom den sista som jag sett fyra). Kvinnorna där har varit mina förebilder i flera år nu, jag ser upp till dem, jag VILL bli som dem när jag är gammal. Fast jag aldrig sett någon av kvinnorna live känns det som om jag känner dem, som om jag kan tala med dem, helt sjuk känsla men ni förstår? Vi har alla personer som vi inte känner men varje gång vi ser dem ( vare sej på tv eller live) känner man en känsla inom sej som om man själv skulle vara personen. Det finns en känsla inom en som säger att man överallt vill vara personen. Precis sån har min känsla varit för kvinnorna där.
Tänkte dela med mej lite klipp & bilder, hope u like it!
hatar när favoritserier tar slut, man blir laack!
SvaraRaderapuss
tråkigt att den är slut...jag har inte sett ett enda avsnitt, haha!
SvaraRaderahissar eller dissar du kepsen? Själv är jag väldigt kluven...http://liborius.blogg.se/2012/june/kepsen.html#comment